En liten summering

I dag sprang jag sista loppet för säsongen, eventuellt blir det ett lopp till i slutet av december, men troligen inte. Då lär jag heller inte vara i så bra form att det räknas. I år har jag sprungit fem lopp: Kungsholmen runt, Vårruset, Sthlm marathon, Lidingöloppet och Hässelbyloppet. Vägen till loppen har varit allt annat än rak, jag drogs med knäproblem i januari, februari och april. Endast mars och maj kunde jag träna ordentligt inför maran. Sedan har det bara gått framåt och jag har slagit personligt rekord två gånger plus att jag sprungit två helt nya distanser. Det kan man väl kalla en hyfsad säsong ändå tycker jag. Här följer en liten summering av mina lopp:

Kungsholmen runt 8/5 2010 (47,40): Ett lopp jag minns för två saker; det var iskallt och jag hade precis kunnat börja springa utan att ha konstant ont hela tiden. Banan var inga problem, den har jag sprungit så många gånger innan att jag kunde den i sömnen. Men det var inget roligt lopp, jag hade sämsta möjliga förberedelser (lite sömn, tidig uppgång och skadeproblem) och jag kände mig långt ifrån på topp. Att det ändå slutade med personbästa berodde nog mest på att mitt gamla PB var över två år gammalt (48,10 från Premiärmilen 2008). Men nu i efterhand tycker jag nog att det var en hyfsad start på säsongen.

Vårruset 1/6 (ca 23,30): Mitt hatlopp som jag trots det sprang för fjärde gången, men nu var det sista gången i år. Jag är inte mycket för de här jippoloppen som anordnas bara för tjejer där allt går ut på att man bara ska ha kul och allt är rosa och babyblått. Jag mår illa av det! Men loppet i sig var väl okej, trångt som vanligt, men kontrollerat och picknicken efteråt var trevlig. Ett lagom "jaha-lopp" samma vecka som maran helt enkelt.

Sthlm marathon 5/6 (3.58.55): Något jag fortfarande lever på och är oerhört stolt över att jag klarat. Marathon har alltid känts som en omöjlighet, men det var ju inte så svårt. Okej, Gärdet var tufft för psyket, det gjorde ont från kilometer 25 och framåt, jag kunde knappt gå efter målgång och jag har nog aldrig mått så dåligt, men jag är otroligt stolt i dag. Efter den inte helt optimala vintern jag hade så hade jag egentligen inte trott att jag skulle klara det, men det gjorde jag. Nästa år är det dags igen och då ska tiden kapas, rejält. Mitt bästa minne från löparåret, helt klart.

Lidingöloppet 25/9 (2.40): Mitt bästa lopp rent känslomässigt i kroppen, jag var som en maskin som bara ville gå snabbare. Jag har aldrig tidigare eller efteråt upplevt den känslan i kroppen, den där lätta känslan av att allt är möjligt och jag vill uppleva den igen. Terräng är kul, upp och ner, variation och fina miljöer. Det som däremot inte var lika kul var trängseln i början, de första fem kilometrarna var som ett sick-sacklopp i diken och runt människor. Banan vill jag spring igen och någon dag nu i höst ska jag ta mig dit själv och bara njuta. Årets helt klart roligaste lopp.

Min fina medalj från mitt roligaste lopp.

Hässelbyloppet 10/10 (45.04): Jag är otroligt nöjd med tiden, men inte med loppet i sig. Det kanske låter bakvänt, men som jag skrev i inlägget tidigare så var det tungt, det var ingen löparglädje i benen. Att jag ändå kan prestera är jag ändå glad över. Samtidigt känner jag lite "jaha" över hela loppet och kan bara konstatera att mil-loppen inte alls är lika kul som halvmaror, maror eller Lidingölopp, de blir bara "jaha". Fast jag vill ju under 45 min så jag måste nog springa ett par mil-lopp nästa år också.

Det var mitt 2010, nu är ju inte året slut än på några månader och då kommer en riktig summering. Resten av året ska jag återhämta mig genom lugna morgonjoggar, sköna långpass och en massa annan trevlig träning. Jag ska lugna mig med intervallträning och undvika att skada mig. Jag ska fortsätta med minst ett pass gruppträning i veckan och jag ska gymma igenom hela kroppen minst en gång i veckan. Därutöver väntar promenader, en fantastiskt rolig decembermånad och ett 2011 fyllt med nya personbästan och lopp.