Långpass med bad

Lördagar är långpassdag för mig, de flesta lördagar inleder jag dagen med cirka 20-30 km antingen i skogen eller i stan. Vanligaste sträckan jag springer långpass längs är Djurgården, med dit och hemväg brukar det bli ungefär 22 km och det är lätt att förlänga sträckan med extraslingor.

Nu i helgen blev det dock en av mina favoritrundor, runt Brunnsviken. Jag hade dessutom sällskap vilket gör rundan lite roligare. Vi började kl 9 eftersom prognoserna visade att det skulle bli en varm dag och att springa i stekande sol är inte så roligt. Vi tog vägen längs med Stadsgårdskajen, Skeppsbron, Kungsträdgården, Birgerjarlsgatan, Roslagasgatan och ner runt Brunnsviken. Efter 15 kilometer var det så varmt att vi tog ett dopp. Jag hoppade i med shortsen på men det vara bara skönt att springa med blöta byxor sedan.

Totalt blev det till slut 28 km på cirka 2h och 44 min (glömde stänga av klockan vid badstoppet tyvärr). Ett bra långpass i lagom tempo. Är det något jag kände att jag saknade under Sthlm maraton i juni var långpass i benen. Det berodde i och för sig på att jag varit skadad under våren. Men om jag bara får vara skadefri kan jag nog hinna med fler långpass innan Berlin i september.

Springa från och till jobbet

I går sprang jag hem de fem kilometrarna från jobbet till min lägenhet, kvar på kontoret lämnade jag kläder, handduk och allt sådant som jag kunde behöva i morse. Då var jag med andra ord tvungen att springa även till jobbet. Det är den mest effektiva och praktiska träningen jag kan komma på, att helt enkelt transportlöpa mellan lägenhet och jobb.

I morse blev det dock inte raka vägen, jag fick till lite extra krokar och när jag var framme stod klockan på 18 kilometer. Ganska lugnt och behagligt morgontempo med lite krånglande hälar, annars kändes det bra. Morgonen är min allra bästa springtid, extra plus är att jobbet bjuder på fruckost-mackor på onsdagar så behövde inte ens tänka på att inhandla det.

Jag gillar ju inte att simma...

Men ändå har jag gjort det ungefär en gång i veckan sedan i januari av den enkla anledningen att det sliter att springa och jag behöver en skonsam träningsform som jag alltid kan köra även när jag är lite sliten. I januari drogs jag även med problem i en fot och köpte i ren desperation ett årskort på Eriksdalsbadet. De har riktigt förmånliga priser för studenter, ett litet tips bara.

Nu är det bara så att jag tycker det är ganska trist att simma, men det funkar i 30-45 minuter och med ett årskort känns det inte som slöseri att simma så kort. Det gör det annars när man köper engångskort.

Hur som helst har jag ändå tyckt att det varit ganska skönt att kunna simma ibland och nu på sommaren måste jag säga att det finns många fördelar i och med att det finns utebassäng.

I morse var jag alltså och simmade i 30 minuter innan jobbet, det går varken snabbt eller är särskilt jobbigt, jag blir nästan omsimmad av alla. Men det är inte det som är tanken, tanken är att det ska vara min sköna lugna träningsform. Fast en halvtimme om dagen räcker gott och väl.

Skriva ska man göra när man är motiverad

Motivationen har jag, men bara inte tiden tycker jag i alla fall. Men om jag nu ska utveckla skrivandet (såsom min skrivlärare sagt) känns det lättare att skriva på en blogg där jag inte är så offentlig som det kan bli när jag skriver på en blogg som är i mitt eget namn.

Jag gillade att skriva om min träning, både när jag bloggade på Aftonbladet och den korta tiden här. Motivationen att skriva försvann bitvis, det har kanske hängt samman med skador i knän, fötter och hälar i kombination med att jobb, skola och träning tagit upp all min tid. Men jag vill skriva och att skriva om löpningen känns som det mest naturliga. Jag kanske inte kommer att skriva jätteregelbundet, men jag ska försöka.

I år har det blivit två maraton, ett iskallt och gräsligt Stockholm marathon som kan räknas in bland det värsta jag någonsin gjort. Det andra var ett lugnt och behärskat Jubileumsmarathon på den kanske tråkigaste och backigaste bana jag någonsin sprungit, som Lidingöloppet på asfalt. Inget pers på något av loppen, 3.39 på SM och 3,52 på Jubelmaran. Perset ska komma sista helgen i augusti, i Berlin. Hur jag ska lyckas ta det, ja dagens lunchjogg på 10 km runt Djurgårdsbrunn visade att jag nog allt har lite tempo i kroppen.