Veckans segaste dag

Jag har alltid ogillat tisdagar, det känns bara som en så meningslös dag. Det är tidigt i veckan, vilket innebär långt kvar till helgen och det är inte som måndagar som alltid går snabbt på grund av möten och mycket att göra på jobbet. Nej tisdagen känns bara inklämd och onödig, tur att den snart är över för denna vecka i alla fall.

Den här tisdagen inleddes i alla fall bra med dryga 21 km löpning genom ett kallt Stockholm. Planen var 20 km i lugnt tempo på drygt två timmar, men det blev lite snabbare och därmed också lite längre sträcka än planerat. Eftersom jag hade väntat mig att vara seg så blev jag lite förvånad när benen ville springa på, kanske sprang jag lite extra fort för att inte frysa. För det var kallt, nio minusgrader visade termometern på Katarinahissen och temperaturen sjönk också under tiden. Men det är värst i början, efter ett tag går det rätt bra, det blåste ju i alla fall inte, det som är värst är nog ändå ansiktet, man kanske borde skaffa en sådan där rånarluva. Hur som helst så känns löpningen bra nu, jag tycker att det rullar på som det ska och hoppas att det fortsätter så.

Sedan har det varit full rulle hela dagen och det blir en tidig kväll för mig. I morgon blir det gymmet, enligt SMHI ska det bli rekordkallt i ett par dagar nu och då tycker jag det är bäst att utnyttja mitt dyra gymkort lite extra.

Snö, blåst och 20,5 km

Om gårdagens runda var vacker, inspirerande och hyfsat lättlöpt så var dagens helt tvärtom. I normala fall brukar jag vara förvånansvärt pigg på söndagar trots att jag sprungit långt dagen innan, men då brukar det å andra sidan inte vara sådant väder som det var i dag. Det blåste hårda vindar och snön yrde i morse när jag gav mig ut. Det var det enligt mig värsta vädret och hela rundan kändes bara seg och jobbig. Till råga på allt blev det något fel med min klocka så att den stannade efter 8,5 km (då jag tog en toalettpaus), något jag inte märkte förrän ca 4-5 km senare. Det kändes lite segt, men jag uppskattade den missade biten till lite mer än 4 km och sprang vidare. När jag kom hem mätte jag med google maps och sträckan var ca 4,5 km så jag uppskattade rätt bra ändå.

Siktet var inställt på 20 km i lugnt tempo och det blev det också (eller 20,5 om man ska vara exakt). Det gick inte att hålla ett jämnt tempo däremot, snön och vinden gjorde att det ibland blev mer hopp och slir än löpning. Jag sprang en spontanrunda som gick runt stan, Vasastan och en sväng ut på Kungsholmen. Värst var det i slutet när jag på vägen hem sprang genom Gamla stan, eller sprang, jag slirade mest omkring på de oplogade gatorna.

Men men, nu såhär i efterhand känner jag mig ändå nöjd, nöjd över att jag följde min plan och över att jag inte gav upp. Det är sådana här rundor som bygger pannben och gör mig starkare i satsningen mot marathon 2011.

I dag är det ju första advent också och jag har tänt första ljuset och gjort knäck. Nästan alla julklappar är också inhandlade (jag har i och för sig inte så många att köpa) så det känns som en bra söndag.

startar om

Jag började friskt i somras och sedan rann det liksom ut i sanden när jag bytte bloggportal, men jag tänkte ge det en chans till. Kanske mest för att jag saknar att skriva, jag har dessutom börjat skriva en del blogginlägg i mitt jobb och jag känner att det är riktigt kul. Så även om ingen läser så tänkte jag ta tag i bloggandet igen. Det är främst tänkt som en träningsblogg, men det blir nog lite annat också. Lite mer allmänna tankar.

En månad har gått sedan sist, ett grått oktober har ersatts av ett vintervackert november, i morgon är det första advent och jag njuter av att snart vara inne i december. En månad som bjuder på det bästa, jul, nobelfest, festligheter, glöggmingel och tända ljus. Förhoppningsvis stannar minusgraderna kvar och det fortsätter vara vindstilla som det varit i dag.

Min löpsatsning fortsätter och jag springer fortfarande helst ute, även om jag måste erkänna att det blivit en hel del pass på löpbandet de senaste veckorna. Jag kan klara kyla och snö, men inte när det blåser storm. Jag har också börjar smyga in lite kvalitet i träningen. Främst i form av ett intervallpass i veckan, vanligtvis på måndagar och på löpbandet. Det är ju ganska praktiskt att köra kvalitetspassen inomhus nu när det för det första är halt ute, men också för att man kan reglera farten bäst där.

Jag har också skaffat en ny kompis, en Garmin forerunner som mäter tid, sträcka, hastighet och puls, så hädanefter kommer jag att ha stenkoll på alla kilometrar jag samlar. Egentligen låg den helt utanför min budget, men jag har velat ha en så länge så jag ser det som en julklapp till mig själv.

I morse blev det (som vanligt på lördagar) ett långpass, tanken var 25 km på ca 1 timme och 30 min, det blev 27 km på 2h och 37 min. Benen var tunga i början och det kändes också tyngre av att springa på snön, men efter ett tag lossnade det och jag blev piggare. Den var ca 7 minusgrader, men kylan var inte alls jobbig, jag hade precis rätt kläder och luften kändes mest frisk och klar. I morgon blir det löpning igen, inte lika långt, men jag gillar tanken med att köra dubbla långpass på helgerna, man har ju mer tid då och jag tycker inte att de långa och lugna passen sliter lika mycket på kroppen.