I dag är en sådan dag, jag har precis kommit hem efter en alldeles underbar morgonlöpning i ett folktomt Stockholm. Visst, jag var inte så pigg på att lämna min varma säng när väckarklockan ringde, det småregnade ute och SMHI hade lovat nollgradig temperatur, lägg där till den ständiga blåsten. Nej, jag ska erkänna att det kändes lite tungt, jag har dessutom några mil i benen från denna vecka och undrade om det fanns mer att hämta. Efter lite klädfunderingar blev det en liten varmare jacka som passar bra i regn med en underställströja under. Sedan begav jag mig ut, det snöregnade och blåste lite kallt, vid Katarinahissen var det nollgradigt precis som utlovat. Jag hade ingen direkt plan utan sprang ner till Dannvikstull, längs hamnen mot Slussen, Skeppsbron, ett varv runt Skeppsholmen och sedan vidare Strandvägen mot Djurgården. Någonstans där kände jag mig som starkast och jag njöt verkligen, benen var inte som piggast, vädret var inte optimalt, men det var ändå så skönt. Så skönt att bara springa där i ett lugnt tempo och bara njuta av hösten och av att jag kan, att jag orkar och att min kropp orkar trots att jag stundtals pressar den lite för hårt.
Rundan fortsatte runt Djurgårdsbrunnskanalen, längs med Gärdet, upp på Valhallavägen, till Odengatan, sedan Sveavägen-Drottninggatan-Gamla stan och till slut var jag tillbaka på Söder igen. Två timmar blev det totalt och det känns som ett bra avslut på en vecka som känts väldigt upp och ner. I helgen blir det välförtjänt vila och en paus från Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar