Det är konstigt hur känslan i kroppen kan skilja sig så mycket från dag till dag. Hur det ena dagen kan kännas riktigt tungt att springa, benen känns ungefär som cementblock och varje steg är som att springa i sirap. Sedan nästa dag kan det vara helt tvärtom, man bara flyger fram och fötterna studsar lätt över Västerbron. Den här veckan har löpningen gått väldigt lätt, i morse var det lite segt, men det var mest för att jag var så otroligt trött. Men efter några kilometer hade huvudet och kroppen vaknat till liv och förutom blåsten blev det en skön runda.
Det känns ju i alla fall ganska hoppfullt inför söndagens lopp. Men det vet man ju å andra sidan aldrig, jag har tränat en hel del den här veckan, men planerar att trappa ner nu inför helgen. I morgon blir det morgongymmande och en lugn kvällsrunda, på fredag blir det lite gym, sedan totalvila på lördag. Det är ju ändå bara 10 km så det behövs kanske inte lika mycket laddande som inför Lidingöloppet. Men jag försöker ändå kopiera ungefär samma upplägg som då och då gick det ju toppenbra. Så bra som jag sprang då och så pigg som jag kände mig är en känsla jag sällan har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar