Älskade hatade intervaller

Jag är inget stort fan av intervaller, helst skulle jag strunta i dem och bara springa rundor i samma tempo hela tiden. Jag är lite av en bekvämlighetslöpare, men det blir jag tyvärr inte snabbare av. Tyvärr har det blivit alldeles för lite fart- och intervallpass i år, det har varit skador och två maraton som kommit emellan. Förra sommaren var jag väldigt duktig på att köra på med intervaller/fartlek minst en dag i veckan och nu med lite mer än en månad kvar till Berlin maraton kanske det är dags att klämma in lite fartträning innan jag får höstlunka i lugnt tempo resten av året.

I morse blev det för andra veckan i rad lite intervaller. Jag tog den mest varierade typen jag kan, nämligen 100-200-400-600-800-1000-800-600-400-200-100. Som en trappa med lugn joggvila mellan varje intervall. Men att springa längre intervaller än 400 meter på bana är rätt tråkigt, därför tog jag rundan runt Söder som är hyfsat platt och lättlöpt. Först fyra kilometer uppvärmning och sedan körde jag igång. Första intervallerna gick hyfsat, det var ju inte så långa sträckor, men 800-intervallerna och tusingen var rejält jobbiga. Benen var tunga och det kändes som om lungorna skulle sprängas. Jag kanske borde lagt in en vilodag innan. Jag tog även en extra hundring på slutet, är rätt kul att bara blåsa på så snabbt man kan när det bara handlar om hundra meter.

Totalt med lite nedvarvning blev det 15 km. Nu slipper jag intervallerna för denna vecka och nästa vecka planerar jag att köra ett pass med Running Sweden (har en gratisbiljett).

LCHF, lopp och långlöpning

Den senaste tiden har jag sett mycket reklam och diskussioner om LCHF-loppet, bland annat på gymmet där jag tränar. Jag blev lite nyfiken på loppet och gick in på hemsidan för att läsa mer.

Det är ett sex kilometer långt lopp som arrangeras av LCHF-klubben (där bla Katrin Zytomierska är en av grundarna) och de vill "bevisa att det går att springa ett lopp utan kolhydrater". Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Personligen tror jag inte ett dugg på LCHF, jag tror på att man behöver varierad kost och definitivt kolhydrater, speciellt om man springer. Jag tycker att det säger sig självt att det inte är helt bra att bara leva på fett. Dessutom tror jag mer på livsmedelsverkets rekommendationer som har åratal av forskning i ryggen än en metod där ingen ännu riktigt vet de långsiktiga konsekvenserna.

Men åter till loppet, sex kilometer är inte en speciellt lång sträcka. Den är överkomlig för de flesta oavsett om man äter kolhydrater eller inte. För att springa sex kilometer behövs ingen kolhydratladdning till skillnad från exempelvis ett maraton. Nu finns det säkert de som springer maraton utan kolhydrater också, men majoriteten av maratonlöparna satsar säkert på pasta dagarna innan.

Med det sagt känns det lite fånigt med ett lopp som vill bevisa att man inte behöver kolhydrater för att springa. Jag blir sugen på att delta och tokladda med kolhydrater innan, bara för att.