Långpass med bad

Lördagar är långpassdag för mig, de flesta lördagar inleder jag dagen med cirka 20-30 km antingen i skogen eller i stan. Vanligaste sträckan jag springer långpass längs är Djurgården, med dit och hemväg brukar det bli ungefär 22 km och det är lätt att förlänga sträckan med extraslingor.

Nu i helgen blev det dock en av mina favoritrundor, runt Brunnsviken. Jag hade dessutom sällskap vilket gör rundan lite roligare. Vi började kl 9 eftersom prognoserna visade att det skulle bli en varm dag och att springa i stekande sol är inte så roligt. Vi tog vägen längs med Stadsgårdskajen, Skeppsbron, Kungsträdgården, Birgerjarlsgatan, Roslagasgatan och ner runt Brunnsviken. Efter 15 kilometer var det så varmt att vi tog ett dopp. Jag hoppade i med shortsen på men det vara bara skönt att springa med blöta byxor sedan.

Totalt blev det till slut 28 km på cirka 2h och 44 min (glömde stänga av klockan vid badstoppet tyvärr). Ett bra långpass i lagom tempo. Är det något jag kände att jag saknade under Sthlm maraton i juni var långpass i benen. Det berodde i och för sig på att jag varit skadad under våren. Men om jag bara får vara skadefri kan jag nog hinna med fler långpass innan Berlin i september.

Rivslut på 2010 och rivstart på 2011

Nytt år och nya möjligheter, i år väntar utmaningar i form av maraton, vad som blir i övrigt får vi se. Jag är sugen på silvermedalj på Lidingö och kanske ett längre lopp. 2010 avslutades på bästa sätt, efter en tågresa utan förseningar var jag på nyårsafton tillbaka i Stockholm. Solen sken och jag passade på att utnyttja dagsljuset med 20 km genom ett vackert vinterlandskap. Det blev en runda i hyfsat tempo längs Årstaviken, över Västerbron och runt Kungsholmen. Sedan blev det nyårsfest, men en hyfsat lugn sådan för min del.

Nyårsdagen inledde jag med 10 lugna kilometrar, det var ganska moddigt och svårlöpt, men kändes bra att springa på lugna och tysta gator. Sedan fortsatte dagen med en timmes Bodycombat. Det var ett tag sedan jag körde combat nu och jag kunde glatt konstatera att den senaste koreografin är riktigt rolig och i dag känns träningen i mina skulderblad.

Men planen för i dag var 30 km långpass och det var också precis så jag inledde dagen. Men det var tunga ben i dag, jag fick inget flyt alls och jag fick kämpa från första till sista steg. Första milen avverkades på strax över timmen och det var också den som gick lättast. Sedan gick det bara tyngre och tyngre, sista milen gick på ren vilja, 3 h 1 min och 45 sek var jag i gång, snittfarten blev 6,02 min/km. Förvånansvärt snabbt med tanke på hur tungt det kändes, dessutom var det som vanligt ganska svårlöpt på gatorna som var dåligt plogade. Jag sprang en improviserad runda längs Årstaviken (på södermalmsidan), runt Reimersholme, över Västerbron, runt Fredhäll, över S:t Ericsbron, över en sväng på Solnasidan och en kortis i Hagaparken, vidare runt Rostagstull, Valhallavägen mot gärdet och sedan Djurgårdsbrunn tillbaka till city. Sedan avslutade jag med ett varv runt Skeppsholmen innan jag på extremt trötta ben fortsatte hem till Söder. Årets första långpass är med andra ord avklarat, nu är 2011 igång!

När livet kommer i vägen

Ja, det är lite dåligt med bloggandet just nu, men jag har goda ursäkter. Eller vad sägs om Nobelfestligheter, baler och glöggmingel, lägg på det att jag har jobbat som vanligt och försökt träna som vanligt. Just nu känner jag mig ganska slut och denna vecka har mest känts som en nedräkning till julledigheterna som börjar på tisdag eftermiddag. Bloggen har helt enkelt prioriterats bort.

Men trots en fullspäckad december månad har jag tränat ordentligt mycket, det har inte blivit något ordentligt långpass på några veckor, men jag har klämt in ett par 20-kilometrare i veckan i alla fall. I dag blev det ett pass på nästan 23 km i snön, jag tog mig an de södra förorterna. Min tanke var att springa längs med tunnebanelinjen till Högdalen/Hagsätra och sedan mot Farsta och mot söder igen. Det gick bra till Farsta men sedan villade jag bort mig fullständigt. Trött frusen och med rejält trötta ben hamnade jag till slut i Skarpnäck och därifrån blev det tunnelbana hem. Det var rejält svårlöpt i dag, mycket snö och oplogade trottoarer. Däremot var det inte speciellt kallt och det blåste inte så farligt, men mina ben var trötta efter en ganska hård träningsvecka. Dessutom hade jag som vanligt ont i benhinnorna den första milen. Jag förstår inte vad som är fel.

Dessutom testade jag mina nya skor i dag, jag beställde dem från Löplabbets internetbutik, ett par Asics Kayano. Det var 30% rabatt så jag var bara tvungen att passa på att köpa dem. Nu har jag bara testat ett pass, men det kändes bra. Ska nog ta en runda i morgon också för att se hur de känns. Konstigt nog brukar jag ju springa bättre på söndagar än lördagar.

Snölöpning

Ja, om vintern fortsätter som den hittills gjort lär det blir många rubriker som denna under de närmsta månaderna.

Arbetsveckan slutade med ett långpass i snön i går morse. Det snöade friskt och det låg ett litet snölager på gatorna där jag sprang. Men temperaturen var behagliga fyra minus och det blåste inget. Mina ben var väl inte riktigt helt med på noterna och det blev ganska slitigt, men känslan var ändå positiv genom efteråt. Jag sprang runt Skeppsholmen, runt Djurgårdsbrunn, längs Karlavägen, Sveavägen, Drottninggatan och via Slussen hem. Totalt blev det 18,5 km på 1 timme och 55 min, inget vidare tempo med andra ord, men det var heller inte syftet. Snön gör ju automatiskt att det blir ett lugnare tempo.

Det har varit en rätt hård träningsvecka, många mil och många träningspass, därför passar det extra bra med en vilohelg hemma hos föräldrarna. Nu har vi ju gått in i december och glöggmingel, baler och diverse festligheter gör att träningen kommer att bli lite lidande, men det kanske å andra sidan är bra. Jag ska försöka att utnyttja morgnarna och luncherna så gott jag kan, det är ju bara tre veckor kvar till jul dessutom.

Snö, blåst och 20,5 km

Om gårdagens runda var vacker, inspirerande och hyfsat lättlöpt så var dagens helt tvärtom. I normala fall brukar jag vara förvånansvärt pigg på söndagar trots att jag sprungit långt dagen innan, men då brukar det å andra sidan inte vara sådant väder som det var i dag. Det blåste hårda vindar och snön yrde i morse när jag gav mig ut. Det var det enligt mig värsta vädret och hela rundan kändes bara seg och jobbig. Till råga på allt blev det något fel med min klocka så att den stannade efter 8,5 km (då jag tog en toalettpaus), något jag inte märkte förrän ca 4-5 km senare. Det kändes lite segt, men jag uppskattade den missade biten till lite mer än 4 km och sprang vidare. När jag kom hem mätte jag med google maps och sträckan var ca 4,5 km så jag uppskattade rätt bra ändå.

Siktet var inställt på 20 km i lugnt tempo och det blev det också (eller 20,5 om man ska vara exakt). Det gick inte att hålla ett jämnt tempo däremot, snön och vinden gjorde att det ibland blev mer hopp och slir än löpning. Jag sprang en spontanrunda som gick runt stan, Vasastan och en sväng ut på Kungsholmen. Värst var det i slutet när jag på vägen hem sprang genom Gamla stan, eller sprang, jag slirade mest omkring på de oplogade gatorna.

Men men, nu såhär i efterhand känner jag mig ändå nöjd, nöjd över att jag följde min plan och över att jag inte gav upp. Det är sådana här rundor som bygger pannben och gör mig starkare i satsningen mot marathon 2011.

I dag är det ju första advent också och jag har tänt första ljuset och gjort knäck. Nästan alla julklappar är också inhandlade (jag har i och för sig inte så många att köpa) så det känns som en bra söndag.

startar om

Jag började friskt i somras och sedan rann det liksom ut i sanden när jag bytte bloggportal, men jag tänkte ge det en chans till. Kanske mest för att jag saknar att skriva, jag har dessutom börjat skriva en del blogginlägg i mitt jobb och jag känner att det är riktigt kul. Så även om ingen läser så tänkte jag ta tag i bloggandet igen. Det är främst tänkt som en träningsblogg, men det blir nog lite annat också. Lite mer allmänna tankar.

En månad har gått sedan sist, ett grått oktober har ersatts av ett vintervackert november, i morgon är det första advent och jag njuter av att snart vara inne i december. En månad som bjuder på det bästa, jul, nobelfest, festligheter, glöggmingel och tända ljus. Förhoppningsvis stannar minusgraderna kvar och det fortsätter vara vindstilla som det varit i dag.

Min löpsatsning fortsätter och jag springer fortfarande helst ute, även om jag måste erkänna att det blivit en hel del pass på löpbandet de senaste veckorna. Jag kan klara kyla och snö, men inte när det blåser storm. Jag har också börjar smyga in lite kvalitet i träningen. Främst i form av ett intervallpass i veckan, vanligtvis på måndagar och på löpbandet. Det är ju ganska praktiskt att köra kvalitetspassen inomhus nu när det för det första är halt ute, men också för att man kan reglera farten bäst där.

Jag har också skaffat en ny kompis, en Garmin forerunner som mäter tid, sträcka, hastighet och puls, så hädanefter kommer jag att ha stenkoll på alla kilometrar jag samlar. Egentligen låg den helt utanför min budget, men jag har velat ha en så länge så jag ser det som en julklapp till mig själv.

I morse blev det (som vanligt på lördagar) ett långpass, tanken var 25 km på ca 1 timme och 30 min, det blev 27 km på 2h och 37 min. Benen var tunga i början och det kändes också tyngre av att springa på snön, men efter ett tag lossnade det och jag blev piggare. Den var ca 7 minusgrader, men kylan var inte alls jobbig, jag hade precis rätt kläder och luften kändes mest frisk och klar. I morgon blir det löpning igen, inte lika långt, men jag gillar tanken med att köra dubbla långpass på helgerna, man har ju mer tid då och jag tycker inte att de långa och lugna passen sliter lika mycket på kroppen.

Kvantitet istället för kvalitet

Nu är jag inne i en period då mängdträning går före snabba kvalitetspass. Med mängdträning menar jag fler långsamma pass och i princip ingen snabbhetsträning. Det är det som ska ge mig en bra grund för att slå mitt mararekord i maj. Jag har också tränat rätt hårt i början av hösten och därför är jag nog i behov av att bara ta det lugnt nu. Men jag inser också att nyckeln för att lyckas på maran är just långpassen och för att inte gå ut för hårt och bli skadad försöker jag hålla ner tempot på alla längre pass jag kör. I januari kommer jag att lägga in minst ett ordentligt intervallpass i veckan.

I morse blev det ca 12 km i lugnt tempo runt Södermalm, benen var trötta vilket kanske inte är så konstigt. Efter jobbet slank jag in en sväng på gymmet för att träna mina ben. Det är den träning jag slarvar med mest och jag måste bli bättre på den punkten eftersom styrketräning för benen är så viktigt i skadeförebyggande syfte.

Långpass, höstluft och trött kropp

Bästa sättet att inleda helgen på är enligt mig att ta ett ordentligt långpass på lördagsmorgonen. Det var över en månad sedan nu som jag sprang ett ordentligt långpass på en helg, det har varit tävlingar, besök och annat som kommit mellan hela tiden. Men i morse var det dags igen, planen var ett tretimmars pass i ett riktigt lugnt tempo. Jag vaknade tidigt som alltid och hade lite svårt att bestämma kläder, men strax efter sju var jag utanför dörren och sprang i sakta mak bort från söder med sikte mot Brunnsviken. Det var ingen behaglig temperatur direkt och jag höll på att förfrysa fingrarna trots att jag hade vantar på mig. Men jag malde på i ett lugnt och skönt tempo och försökte intala mig att det var just skönt. För problemet var att det kändes ganska tungt hela vägen. Inte så att benen var slut, för det var de inte och det är de inte nu efter heller. Det var snarare kroppen som inte var med på noterna i dag. Därför kändes det slitigt och motigt trots att det blev varmare och det är den vackraste årstiden ute.

Min gissning är att det blev strax under tre mil i dag och jag är ändå nöjd. Jag gav mig ut och genomförde passet som planerat och som jag brukar säga: det är då det inte känns så bra som pannbenen blir lite starkare, det är då psyket växer. Resten av dagen har jag bara slappat och snart bär det av mot festligheter, i morgon blir det förmodligen choklad i mängder på chokladfestivalen. Trevlig helg alla!