Om gårdagens runda var vacker, inspirerande och hyfsat lättlöpt så var dagens helt tvärtom. I normala fall brukar jag vara förvånansvärt pigg på söndagar trots att jag sprungit långt dagen innan, men då brukar det å andra sidan inte vara sådant väder som det var i dag. Det blåste hårda vindar och snön yrde i morse när jag gav mig ut. Det var det enligt mig värsta vädret och hela rundan kändes bara seg och jobbig. Till råga på allt blev det något fel med min klocka så att den stannade efter 8,5 km (då jag tog en toalettpaus), något jag inte märkte förrän ca 4-5 km senare. Det kändes lite segt, men jag uppskattade den missade biten till lite mer än 4 km och sprang vidare. När jag kom hem mätte jag med google maps och sträckan var ca 4,5 km så jag uppskattade rätt bra ändå.
Siktet var inställt på 20 km i lugnt tempo och det blev det också (eller 20,5 om man ska vara exakt). Det gick inte att hålla ett jämnt tempo däremot, snön och vinden gjorde att det ibland blev mer hopp och slir än löpning. Jag sprang en spontanrunda som gick runt stan, Vasastan och en sväng ut på Kungsholmen. Värst var det i slutet när jag på vägen hem sprang genom Gamla stan, eller sprang, jag slirade mest omkring på de oplogade gatorna.
Men men, nu såhär i efterhand känner jag mig ändå nöjd, nöjd över att jag följde min plan och över att jag inte gav upp. Det är sådana här rundor som bygger pannben och gör mig starkare i satsningen mot marathon 2011.
I dag är det ju första advent också och jag har tänt första ljuset och gjort knäck. Nästan alla julklappar är också inhandlade (jag har i och för sig inte så många att köpa) så det känns som en bra söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar