Motivationen har jag, men bara inte tiden tycker jag i alla fall. Men om jag nu ska utveckla skrivandet (såsom min skrivlärare sagt) känns det lättare att skriva på en blogg där jag inte är så offentlig som det kan bli när jag skriver på en blogg som är i mitt eget namn.
Jag gillade att skriva om min träning, både när jag bloggade på Aftonbladet och den korta tiden här. Motivationen att skriva försvann bitvis, det har kanske hängt samman med skador i knän, fötter och hälar i kombination med att jobb, skola och träning tagit upp all min tid. Men jag vill skriva och att skriva om löpningen känns som det mest naturliga. Jag kanske inte kommer att skriva jätteregelbundet, men jag ska försöka.
I år har det blivit två maraton, ett iskallt och gräsligt Stockholm marathon som kan räknas in bland det värsta jag någonsin gjort. Det andra var ett lugnt och behärskat Jubileumsmarathon på den kanske tråkigaste och backigaste bana jag någonsin sprungit, som Lidingöloppet på asfalt. Inget pers på något av loppen, 3.39 på SM och 3,52 på Jubelmaran. Perset ska komma sista helgen i augusti, i Berlin. Hur jag ska lyckas ta det, ja dagens lunchjogg på 10 km runt Djurgårdsbrunn visade att jag nog allt har lite tempo i kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar